Efter ett sommaruppehåll som aldrig ville ta slut är Street66 äntligen tillbaka – lagom till säsongsstart. Men det är som med alla andra säsongsinledningar, man måste värma upp innan man kan prestera på topp. Skriva några slöa intromeningar, tänja lite på den kreativa ådran. Se till så att man inte sträcker sig när man försöker sätta den i krysset från halvplan.

Det har varit en sommar som har gått i slitgörats tecken. Jobb, kroppsarbete och ännu mer jobb. Jag har varit så långt bort från musikvärlden att det känns oärligt att kåsera kring Donda, Drake, ABBA och vaccinpass. Vad jag kan erbjuda är en kort anekdot från igår. Apropå vaccinpass. 

Den här texten började nästan med en lång och bitter utläggning om alla artister som släppt covidförnekande konspirationslåtar det senaste året. Spotify skrämde mig nämligen med att pusha för en ny singel från neosoul-legenden Bilal. Låten hette “Red Pill” – och ja, ni kan säkert gissa vad den handlade om. Fullständig galenskap. Låten var dessutom värdelös. Efter att den initiala chocken hade lagt sig noterade jag dock några diskrepanser. Bilal lät inte som han brukade. Han röst var hårdare – och han var britt. Spotify hade helt enkelt blandat ihop två Bilals.

…

Spellistan. Den är lite extra lång den här gången. Den rusar ikapp de månader som missats. Det blir musik från hela sommaren. Några helt sanslösa bangers, det måste sägas. För många för att rabbla här. Men ni ska få en liten teaser.

Det blir klassiskt brassesväng från André Bedurê och Lô Borges. Det blir reggae, dub och dancehall. Det blir afrobeat från Ahemaa Nwomkro och Samson Olawale, pakistansk jazz från Jaubi och psykedelisk Londonsoul från Greentea Peng.

Men det blir också Vince Staples, Silk Sonic och Tyler, The Creator. Flummigt och färgglatt från Hiatus Kaiyote, bräckligt vackert från Sufjan Stevens och ogenerat Michael Jackson-poppigt från Laura Mvula.

Bland de mer okända namnen vill jag slå ett slag för det underbara musikkollektivet Muito Kaballa och deras nya skiva Mamari. Multikonstnären Chisara Agor förtjänar också mer kärlek. 92 lyssnare i månaden på Spotify är skamligt lågt. Lyssna på hennes souliga singel ”Forever”. Sist men inte minst vill jag lyfta brassekollektivet Orquestra Afro-Brasileira och deras comebacksingel ”Damurixá” – 50 år efter deras senaste album. 

Jag kuppade dessutom in en låt från Bo Burnhams senaste comedy special – aldrig har jag lämnat en humorshow med så få skratt och så mycket existentiell ångest. På ett bra sätt, tror jag. Tänkte väl egentligen ta ”Bezos I" (för det syntsolot är inte att leka med!) men det är ju inte ens nära att vara en riktig låt. Så det ”All Eyes On Me” istället. Sad boys rise up!

Skönt att vara tillbaka igen. Lyssna igenom spellistan och skriv gärna vad du tycker. Det är alltid kul att läsa. Just den här gången MÅSTE det faktiskt finnas något för varenda jäkel. Motbevisa mig om du kan.

Till nästa gång!