Musikmixtape från sommaren 2021

Efter ett sommaruppehåll som aldrig ville ta slut är Street66 äntligen tillbaka – lagom till säsongsstart. Men det är som med alla andra säsongsinledningar, man måste värma upp innan man kan prestera på topp. Skriva några slöa intromeningar, tänja lite på den kreativa ådran. Se till så att man inte sträcker sig när man försöker sätta den i krysset från halvplan.

Det har varit en sommar som har gått i slitgörats tecken. Jobb, kroppsarbete och ännu mer jobb. Jag har varit så långt bort från musikvärlden att det känns oärligt att kåsera kring Donda, Drake, ABBA och vaccinpass. Vad jag kan erbjuda är en kort anekdot från igår. Apropå vaccinpass. 

Den här texten började nästan med en lång och bitter utläggning om alla artister som släppt covidförnekande konspirationslåtar det senaste året. Spotify skrämde mig nämligen med att pusha för en ny singel från neosoul-legenden Bilal. Låten hette “Red Pill” – och ja, ni kan säkert gissa vad den handlade om. Fullständig galenskap. Låten var dessutom värdelös. Efter att den initiala chocken hade lagt sig noterade jag dock några diskrepanser. Bilal lät inte som han brukade. Han röst var hårdare – och han var britt. Spotify hade helt enkelt blandat ihop två Bilals.

…

Spellistan. Den är lite extra lång den här gången. Den rusar ikapp de månader som missats. Det blir musik från hela sommaren. Några helt sanslösa bangers, det måste sägas. För många för att rabbla här. Men ni ska få en liten teaser.

Det blir klassiskt brassesväng från André Bedurê och Lô Borges. Det blir reggae, dub och dancehall. Det blir afrobeat från Ahemaa Nwomkro och Samson Olawale, pakistansk jazz från Jaubi och psykedelisk Londonsoul från Greentea Peng.

Men det blir också Vince Staples, Silk Sonic och Tyler, The Creator. Flummigt och färgglatt från Hiatus Kaiyote, bräckligt vackert från Sufjan Stevens och ogenerat Michael Jackson-poppigt från Laura Mvula.

Bland de mer okända namnen vill jag slå ett slag för det underbara musikkollektivet Muito Kaballa och deras nya skiva Mamari. Multikonstnären Chisara Agor förtjänar också mer kärlek. 92 lyssnare i månaden på Spotify är skamligt lågt. Lyssna på hennes souliga singel ”Forever”. Sist men inte minst vill jag lyfta brassekollektivet Orquestra Afro-Brasileira och deras comebacksingel ”Damurixá” – 50 år efter deras senaste album. 

Jag kuppade dessutom in en låt från Bo Burnhams senaste comedy special – aldrig har jag lämnat en humorshow med så få skratt och så mycket existentiell ångest. På ett bra sätt, tror jag. Tänkte väl egentligen ta ”Bezos I" (för det syntsolot är inte att leka med!) men det är ju inte ens nära att vara en riktig låt. Så det ”All Eyes On Me” istället. Sad boys rise up!

Skönt att vara tillbaka igen. Lyssna igenom spellistan och skriv gärna vad du tycker. Det är alltid kul att läsa. Just den här gången MÅSTE det faktiskt finnas något för varenda jäkel. Motbevisa mig om du kan.

Till nästa gång! 

Musiksvep: maj 2019

Några snabba midsommartankar om musik:

Det är svårt att hitta ny musik som ligger utanför spotifylistornas och stormediernas räckvidd. Framförallt inom vissa genrer. Sån musik hamnar lätt utanför helt hållet, eller fastnar i en snobbigt liten nördgrupp. Så det finns en poäng i att plocka fram alla typer av utanför-musik, och blanda med den mest lättillgängliga. Det tycker iallafall jag. Så jag gör mina musiksvep som jag skulle vilja läsa dem. Som en picknickkorg med massa olika typer av musik där man kan välja och vraka och kanske hitta något som man aldrig hade lyssnat på annars. För ny musik finns i överflöd. Och det finns saker att tycka om nästan överallt.

Maj har kommit och gått med marginal vid det här laget, och med det en massa ny musik att plöja igenom. Hög tid för ett nytt musiksvep med andra ord. Maj har varit en bra och bred musikmånad och jag har försökt spänna min metaforiska musikbåge över hela spektrat och representera så mycket som möjligt. Något för alla. Säkert också allt för någon.

Men jag vill ändå börja i en helt annan ände. En stark kandidat till årets absolut sämsta låt har nämligen släppts i maj. Det är Tom Macdonald – affischnamnet för vit, kränkt man-fenomenet – och hans nya anthem för hjärndöda. Straight White Male heter låten. Förstås. Lyssna på egen risk. Det är genuint svårt att avgöra om han är ett avancerat troll eller bara helt galen.

Så då till det roliga. Min spellista. Mina majfavoriter. Det finns elektronisk musik från Ghost Culture, Quantic och den mjuka house-mys-producenten DJ Seinfeld – men jag vill också passa på att nämna det nybildade multikulti-projektet African Express. Ett projekt som vill lyfta lokala afrikanska talanger som försöker bryta sig bort från världsmusikstämpeln. Blur- och Gorillaz-frontmannen Damon Albarn har inte helt otippat sina fingeravtryck över det hela. Lyssna på låten Johannesburg med månadens längsta featurelista.

Det finns svängig musik och det finns svårdefinierad smältdegelmusik på min majlista. Lyssna till exempel på Ajates och ny.kos afro-funklåt med starka elektroniska inslag. Eller Mauskovic Dance Bands nya singel Late Night People. Plågsamt dansvänligt. Det finns också ny musik från västafrikanska supergruppen Les Amazones d’Afrique och den kongolesiska rumba-legenden Dizzy Mandjeku. Eller varför inte lyssna på det tyska enmansbandet Muito Kaballa. Musiken låter ungefär lika tysk som namnet. 

Ingen Street66-lista är heller komplett utan en snabb uppdatering över mina bästa brasilianska 70-talslegender och vad de har haft för sig. Ett favoritsegment, helt klart. Den här månaden har discokungen Marcos Valle, jazz-funkarna Banda Black Rio och tropicalia-drottningen Gal Costa alla släppt nytt. Gubbigt och tantigt, och underbart bra.

Det finns också musik för den som gillar skrik och skrän och noll procent sväng: Bristol-punkarna IDLES har släppt en ny, stenhård, singel och ryska rockbandet Gnoomes har släppt ett helt album med Gnissel och tunga 80-talsvibbar. Otroligt bra.

Sen finns det mer lättsmält och mer gladlynt pop. Sufjan Stevens nya singel Love Yourself är bräckligt vacker, Inner Waves låt Mushroom är underbart lekfull, men om jag skulle välja en popfavorit från maj så skulle jag nog ändå välja svenska Amasons avskalade singel You Don’t Have To Call Me. Och till alla som fnyser åt lättsam pop: jag har er rygg, oroa er inte. Lyssna på Holly Herndons låt Frontier och njut av glitch-flummet. Det är en svårbeskriven låt men för er som har sett 90-talsanimen Ghost in the Shell så påminner den lite om introlåten Making Of A Cyborg (på bästa möjliga vis) – fast med skarpa glitchljud och tunna trummaskiner. Sen vill jag också ge en stor shout-out till nya, spännande, stockholmsbaserade bandet June Vide som har släppt två honungslena drömpop-singlar. Supporta era lokala band, särskilt när musiken låter så här bra. 

Hiphop och R&B-sektionen är som vanligt extra allt och smockfull med härligheter. Den här månaden går det från Boombap, till industriell hiphop, till trapbangers. Här finns två fantastiska Flying Lotus-låtar, en DJ Premier-producerad boombapbanger, en postum Nipsey Hussle-låt från DJ Khaleds senaste album, låtar från brittiska Skepta och Slowthai, och här finns Style Ain’t Free med Moneybagg Yo och Offset – enkel och ren trap som inte krånglar till det, hårda 808s och lika hårda tripletter. Som det ska vara. Här finns också en av mina favoriter från maj månad: No Gangster. Det är ett samarbete mellan den hajpade Londonsaxofonisten Shabaka Hutchings och afrorapparen Kojey Radical. Ett skönt blåsgroove och Fela Kuti-referenser i första raderna. Som klippt och skuret. 

Spellistan avslutas med jazz – den obestridda mästergenren när det kommer till att avsluta dagen på rätt sätt. Här finns ett svängigt samarbete mellan trumpetaren Theo Croker och Reggaeartisten Chronixx. Här finns det spirituella jazzeposet The Colors That You Bring med Damon Locks och Black Monument Ensemble. Men här finns också den där typen av snäll kvällsjazz som jag är otroligt svag för. Inget jazznörderi, bara välljudande. Inget skavande och inget obehagligt. Ett perfekt avslut på dagen och, i det här fallet, också min majlista. 

Listan hittar ni som vanligt HÄR.